Tibetansk spaniel

Den tibetanska spanieln är (för det mesta) en glad och positiv hund. Men också väldigt självmedveten. Ofta ser man tibbar som liksom glider fram med stolt hållning och ser ut som de äger hela världen.
Men den är också mycket envis och egensinnig. Det gäller som tibbeägare att vara ännu envisare än sin hund. För har en tibbe fått en idé i skallen så gör den sitt bästa för att det ska bli så också. En tibbe tar man inte där man sätter den. Däremot så får man ofta ta den där den satt sig =)

En tibbe hänger med på det mesta och gärna på långa härliga promenader. Trots sin litenhet så orkar den väldigt mycket. Den är mycket vig och kan ta sig fram nästan överallt. Att hoppa och klättra är ett stort nöje för en tibbe. Ju högre desto bättre.

Men det händer också att tibben sätter sig på tvären och inte vill detsamma som husse och/eller matte. Då är det väldigt praktiskt att den är så pass liten som den är. En tibbe lyfter man lätt upp och bär med sig. Det har jag fått erfara när min lilla tjej (jag syftade på Sheila när jag skrev detta) satt sig på rumpan och vägrat röra sig ur fläcken. Då är det bara att bära några meter. Sedan vill hon ner och gå igen :-)

I rasstandarden står det att den tibetanska spanieln ska vara reserverad. Det är dock inte alla tibbar som har brytt sig om att läsa den. Många tibbar är väldigt sociala, särskilt de som lever i flock, och hälsar gärna på människor som kommer fram och hälsar på dem.

Tillsammans med hundar och andra djur är det sällan några problem. Tibbar startar sällan slagsmål med en annan hund. Och många tibbeägare har dessutom katt, vilken tibben gärna tumlar om och leker tillsammans med. 

Aktivera sin hund kan man göra på olika sätt. Promenader, lek eller olika aktiveringsövningar såsom att lära den olika små konster eller "vanliga lydnadsmoment". En tibbe är kvicktänkt och lättlärd när den är på det humöret. Sitt och ligg är väl det som de flesta börjar med. Men om du har tänkt att din tibbe ska bli utställningshund så är det viktigt att lära den stå på kommando först, innan man börjar med sitt eller ligg. Man vill ju inte att hunden ska sitta eller ligga i utställningsringen. 

Tibben leker gärna med matte/husse, små brottningslekar och annat bus. Men att springa och hämta saker är inget som alla tibbar gör. Springa efter en boll är roligt, men hämta den är inte lika viktigt tycker tibben. Visst finns det tibbar som apporterar, men det hör inte till vanligheten. Kamplek kan däremot vara roligt ibland. Att kampa om en trasa eller liknande uppskattas mycket om tibben är på det humöret.

Olika konster kan vara att rulla runt, snurra, spela död osv. Det är bara fantasin (och hundens vilja att samarbeta!) som sätter gränser för vad man kan lära den. Utnyttja gärna det som hunden gör "av sig själv" och förstärk, belöna och sätt ett kommandoord till det. Det kan vara något så enkelt som t ex att hunden slickar sig om nosen. Ge den genast godis och beröm. Vänta tills det händer igen. Ge godis och beröm. Först när hunden förstår att den belönas för ett specifikt beteende så lägger du in ett kommandoord. Tjata inte på hunden. Det ska vara roligt att lära sig nya saker. Allt du ser att hunden gör "automatiskt" under era små träningsstunder kan du utnyttja och göra en "konst" av. Men ta en sak i taget under inlärningsperioden, tills hunden har förstått vad det går ut på. Sedan kan du kombinera olika moment/konster och ha en liten uppvisning för släkt och vänner.

Den tibetanska spanieln är ingen "brukshund" och har inte blivit till för att användas som sådan. Därför ska man inte räkna med att den kan tränas som t ex en vallhund eller fågelhund eller andra raser som tagits fram för att arbeta tillsammans med människor. Vissa tibbar tycker om att spåra, men det är långt ifrån på elitnivå... Om du lyckas med att lära din tibbe konster eller lydnadsmoment så ska du vara riktigt nöjd. Men räkna inte med att det ska gå. Fast pröva kan man ju alltid! :-)

Att leka med andra hundar är också en "aktivitet" som tibben uppskattar. Särskilt med andra tibbar. 
Men se upp med större hundar, särskilt valpar/unghundar av större ras. Det kan gå alldeles för vilt till. Om den större hunden leker på tibbens villkor så är det fritt fram för lek. Många vuxna större hundar lägger sig ner för de mindre och leker på deras "nivå". Min förra hund (av rasen tervueren) låg alltid ner när han lekte med mindre hundar.

Vill man tävla med sin tibbe så finns det ett par olika alternativ. 

Det vanligaste är utställning. Tibben är mycket populär som utställningshund och därmed också väl representerad på de flesta officiella utställningarna i Sverige. 
Ungdomar kan även tävla i juniorhandling. En tävlingsform där tävlingen går ut på att man ska visa upp sin hund på utställning så bra som möjligt. Många tibbar är väldigt showiga och passar därför utmärkt till detta.

Man kan också träna och tävla med sin tibbe i agility. Agility är engelska och betyder vig och snabb. Man ska på snabbast möjliga tid felfritt ta sig igenom en hinderbana. Hindren består av olika typer av klätterhinder, slalom, vanliga hopphinder osv. En mycket trevlig tävlingsform där hund och förare har mycket roligt tillsammans.

Det finns många andra grenar inom hundsporten. Men dessa är de jag i första hand rekommenderar till tibbeägare. Har man målet inställt på SM i bruks och lydnad så skulle jag föreslå att ni väljer en annan ras. Att tävla med en tibbe sker helt och hållet på tibbens villkor. Vill inte tibben lyda så lyder inte tibben heller :-)

Pälsvården på en tibetansk spaniel är mycket lätt. En genomborstning av pälsen en gång i veckan räcker. Reda ut eventuella tovor kan man göra oftare om man vill. Samtidigt kan man passa på att klippa klor om det behövs. Det är lätt gjort om man har hunden antingen på ett bord eller i knät.

Vänj valpen redan från början att stå på bord. Då blir det mycket lättare att hantera den. Det är väldigt praktiskt inför utställningen eller veterinärbesöket.

Bada tibben när den är smutsig eller dagen före en eventuell utställning. Om man ställer ut ofta så kan det räcka med en lättare uppfräschning av pälsen.

Pälsen under tassarna kan klippas när den blir för lång. Men klipp inte av fransarna mellan tårna. De hör till rasen och skall vara där!